Why not build a giant pipeline to send some of our wealth of
rainwater to Marocko for instance.
Jag ogillar verkligen att individer, samhället, livet är komplext. Som ojämlikheter. Om systemet var universellt skulle resurser slussas mellan och till de områden som behövde, från de med överflöd. Människor som bor i överbefolkade länder kan komma och bo i vårt glesbebodda land. I ett universellt system behöver man inte oroa sig över frågor som tillväxt och sysselsättning, resurser fördelas dit de behövs.
Nej, det bara kan inte vara så här enkelt. Inte ens en mysig utopi kan jag få behålla ifred från realism. Människans fula drag som avundsjuka, girighet klampar in och sätter stora leriga bruna fotspår över hela bilden. För, någon måste ju stå för själva logistiken av fördelningen över världen. Klart blir den här personen frestad av alla godbitar som strömmar mellan fingrarna varje dag och vips, hamnar lite extra ner i egna fickan. Det hamnar också lite extra till de omtyckta som vänner, familj och alla långhåriga eller övriga som personen kulturellt kan relatera till.
Barnsligt av mig att tänka så här, tänka att det bara kan få vara bra - för alla. Världen är ju alldeles för komplex.
För, redan på micronivå är det fullkomligt kaos. Det är tvunget att vid ett flertal tillfällen i princip analysera de nära & kära för att överhuvudtaget ens förstå vad de säger. Du gillar mig, jag gillar dig - kan det inte bara vara så enkelt? Nej, det kan det definitivt inte - människan är så komplex och komplicerad! Antingen är det en svår barndom eller en gammal skallskada från en cykelolycka som formar moral och handling. När jag var liten kunde jag aldrig tro att det som är så självklart för mig är osynligt för en annan. Och jag önskar att jag aldrig hade behövt veta.
Vi är så smarta, tänker, funderar, upplever och känner så mycket att det slår runt. Cirkeln är sluten och vi som intelligenta varelser blir idioter. Det är en overload. Vi förstör för oss själva. Förstör för alla andra. Giriga och avundsjuka.
I wanna go back to the time when i was a bird. Sitting on a electric cabin watching the apartment where I would grow up, deciding "Yup. This is it. This is the place where I will live". And then, I just moved in. Simple as that.